Nu har jag varit i Ramallah i tre dagar och varit runt lite grann. Det har som sagt pågått en konferans för massa vänsterpartier i Palestina. Igår var vänsterkändisen och författare Naomi Klein var där och höll ett tal om sitt stöd till Palestinernas uppmaning om att bojkotta Israel. Läs mer om Bojkott kampanjen här. Sedan har jag varit med lite andra internationella här några dagar och lärt mig mer om palestina.
Ska försöka skriva något mer om konferansen det lilla jag har hunnit med att vara där.
Då var jag i Ramallah, jag lämnade al-Quds i morses och begav mig hit. Min vän som bor här drig genast med mig på en konfernasn för palestinska vänsterpartier, så som PFLP, DFPL, PPP som handlar om erfarenhets utbyte och utifrån sett ser ut som ett försök till att en den palestinska vänstern. Det hämtar insperation ifrån andra delar av världen, Latinamerika blandannat är MAS från Bolovia representerat här, Die LInke från tysklnad och CPI(m-l) från Indien.
Kommer en längre rapport senare från konfernansen.
Den Israeliska staten är en ockupationsmakt enda sedan 1948 med starka religiös överbyggnad, därför är det lite av en paradox att Israel är lite av en fristat för HBT-personer. Ytterligare en paradox blir det när man betänker att Israel faktiskt behandlar människor som inte är Israeler eller Judar oerhört illa och grymt.
Idag så bevittnade jag Jerusalem Gay Pride, förra året så blev det upplopp med ortodoxa Judar så kanske därför det extrema pådraget med militär och polis. För många är inte paraden enbart ett tillfälle för att demonstrera homosexuellas rättigheter utan också ett tillfälle att slå vakt om det sekulära Jerusalem.
Självfallet var det med dubbla känslor man var där idag, det känns inte alls bra att behöva demonstrera bakom den Israeliska ockupationsmaktens vaktande hand, samtidigt är det viktigt att var vi än i världen synliggöra och manifistera rätten till att älska vem man vill och vara vem man vill.
Har klippt ihop lite klipp från paraden, som bestod av många olika grupper och människor, bland annat så deltog partiet Hadash som på något sätt är det Israeliska Kommunistpartiet som är öppet både för araber och judar..
Idag har jag besökt ett flkytingläger vid namn Shuaft som lider av att de ligger mellan gränsen till Jerusalem och Västbanken, lite av anarki råder i området när inte det finns några myndigheter. Vi besökte ett ”Community center” som fungerade som ett uppehåll för framförallt barn som lekt runt. Vi såg barn dansa. Sedan gick vi en sväng i kvartert.
Efter det besöktet vi ett kvarter som var hotade av bosättar vid namn Silvan. Jag har filmat lite idag och det finns på youtube. Lägger upp det här.
Då var det kväll första dagen här i al-Quds(Jerusalem). Jag har nu sovit några timmar, skönt efter nästan 30 timmar vaken, ska sova lite till snart. Jag har ikväll varit på en konsert med klassisk musik här i Kristi Himmelsfärdskyrkan(Church of Ascension) som ligger alldeles utanför där jag bor de här första dagarna i al-Quds. Det var en del av arrangemanget the Sounding Jerusalem Festival som pågår fram till den 28 juni.
Även noterat under kvällen och eftermiddagen var nyheten att Abdul Aziz Dweik ledamot för Hamas i Palestinska parlamenet har frisläppts. Läs mer om det på Al Jazeera English.
Då var jag framme i Jerusalem. Jag anlände tidigt i mores till Tel Aviv. Efter normal säkerhetskontroll på flygplatsen som bestog av fem kontroller så kunde jag ta tåget in till Tel Aviv och sedan en buss till Jerusalem, när jag framme så tog jag en taxi upp till Auggusta Victoria Hospital och deras Guest House där jag kommer stanna några dagar innan jag ska ta mig vidare. Jag sov en eller två timmar innan jag och en kamrat härifrån guidade mig runt i staden.
Några korta reflektioner så här långt är allt känns väldigt overkligt, det är värre än man kan föreställa sig och då har jag inte ännu inte sett så mycket mer än israeler med vapen på sig i tid och otid, även barn till bosättare, militär och polis över allt, man känner verkligen föraktet från israelerna här gentemot främst palestiner men även mot mig som utlänning från Sverige.
Det är verkligen dags för mig att börja blogga igen, speciellt eftersom jag har börjat jobba på mitt gamla jobb igen där det är 8 h timmar framför en dataskärm. Det har ju hänt en del sedan mitt inlägg i Mars om Jonas Sjöstedts bok om Greta och Bengt Segersson. Man har varit med och bedrivit valrörelse för Vänsterpartiet tillexempel, firat första maj osv. Tänkte i nästa inlägg som kommer om en miniut blogga om mina tankar kring valet och hur vi i Vänsterpartiet bör agera.
