Har idag läst klart boken Masthugget Moskva Madrid. Det är Jonas Sjöstedt som under 80-talet genomförde flera interjuver med Greta och Bengt Segersson vilket nu har mynnat ut i en bok.
Greta Segersson är född i Masthugget den 20 december 1914. Greta föddes nästan in i partiet, hon var i tidig ålder med i ungdomsförbundet och åkte på tidigt 30-tal på partiskola i Sovjetunionen. Hon agerade kurir under andra världskriget där hon förde in viktig information till det tyska kommunistpartiet som var illegalt under den facistiska Nazistregimen. Både Greta och Bengt är duktiga på att beskriva historien med både nyans, medkänsla och med efarenheter av kamp och boken präglas mycket av det här. Men som alltid när människor minns sitt liv så återkommer anektdoter om enskilad händelser. Följande är hämtad när Greta beskriver en av sina kurir resor till Tyskland.
Jag fick se mycket under mina resor. I Berlin hade jag gott om tid, ofta måste jag vänta ett par dagar innan jag reste tilbaka. Under ett besök på Pergamonmusset träffade jag en militär, en SA-man i 25-årsåldern. Jag var ute med honom ett par gånger, bland annat på Haus Vaterland där SA hade ett sorts högkvarter. Det var också Europas största horhus, där fanns flera restauranger också, det var ett riktigt nazisttilhåll. Han bjöd mig på middag och när vi var där så spelade de Horst Wessel-sången, en nazistisk kampsång, då reste sig alla upp och gjorde Hitlerhälsning. Jag reste mig också upp, men jag gjorde inte hälsningen. Sedan frågade de mig varför jag inte hade gjort de, jag svarade att i Sverige hälsar vi inte på det sättet. Jag spelade väldigt oskuldsfull, jag visste ingenting om politik eller så. De tyckte att jag borde ha gjort Hitlierhälsning av ren artighet, men det ville inte jag. Jag blev till och med erbjuden äktenskap av SA-mannen. Jag svarade att min mormor var ifrån samesläkt. När jag inte var ren arier och inte kunde garantera ariska barn ville han inte vara med längre. Det hade varit en bra täckmantel att träffa honom och det var bra att kunna backa ur utan att direkt behöva säga nej. Mamma var lite mör och sneögd så vi brukade skoja med henne om att hon var från samesläkt.
Bengt Segersson är född i Långsele 1914 men kom med sina föräldrar snart till Skåne. Vid 15 års ålder flyttade Bengt med sin bror in till Helsingborg. Det var där han kom i kontakt med det politiska, han gick med de dåvarande Kilbommarna. Bengt målar sin tidiga ungdom med anekdoter om slagsmål med Nazisiter och politisk aktivitet. När Bengt såg fascisterna gripa till vapen och slå ner den demokratiska regeringen i republiken Spanien, så väljer Bengt att åka ner för att slåss mot fascismen i de Internationella Brigaden.
Både Bengt och Greta har i stort sett varit politskt aktiv i mer än ett halvt sekel, ett händelserikt sekel. Från fattig Sverige på 10-talet, ryska revolutionen, andra världskriget och fascismens nederlag, kampen mot svenska kärnvapen, fackliga konflikter för högre lön och bättre levnads vilkor. Under hela den här tiden har partiet alltid blivit hårt ansatt för att vara lakejer till Sovjet, både Greta och Bengt har mer än välfyllda akter i arkiven som vittnar om deras politiska engagemang. Trotts den påfrestning det innebar och trotts att det säkerligen funnits mer än ett skäl att lämna partiet under olika epoker i 1900-talets historia har de blivit partiet troget. Bland annat beskriver Bengt partiets i många avsende huvudlösa hållning till sovjet.
Den partiledning som fanns under Hilding Hagbergs tid sa ja och amen till allt som det sovjetiska partiet gjorde, och de gjorde en helvetes massa prakttavlor. Inför valen satt valledningarna och hoppades att inte ryssarna skulle hitta på något djävulskap som vi sedan fick ta stöten av. Ändå förkalrade partiet bara att allt var som det skulle, ryssarna kunde inte göra något fel, de var helgon. Men jag funderade aldrig på att lämna partiet. Alternativet att inte ha en socialistisk uppfatning, att bli socialdemokrat eller borgare, det passade inte mina skor.
Bengt beskriver även en episod efter att muren fallit och ett samtal med en granne på landet.
Grannen på landet en gammal före detta kommunist, kom roende över till mig en kväll, han frågade mig stilla ”Bengt, hur fan är det, har vi i hela vårt liv satsat på fel häst?” Jag förstår hans oro. Hästen är det inget fel på. Men de som har ridit den har varit åt helvete. Det är de som ska diskas, inte hästen. Hästen håller.
Jag skulle kunna citera sönder hela boken, men väljer att sluta här. Denna boken är måhända lättläst och går inte djupt i alla frågor och historiska händelser. Men det är berättelsen om Greta och Bengt två människor som i hela sina liv har kämpat för Socialism och människovärde. Dessa är arbetarklassens hjältar, inte pågrund av sina välgrundade åsikter utan på grund av sin välgrundade aktivism. Så min slutgiltiga uppmaning blir, läs boken!
Tack Greta och Bengt! Greta vi syns på barikaden!
